Tystnadsplikt

För präster i Svenska kyrkan stadgas i kyrkoordningens 31 kap. 9 §:

”Den som är eller har varit behörig att utöva uppdraget som präst har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon därvid har fått veta under bikt eller enskild själavård.”

Motsvarande formulering finns även för biskop i 30 kap. 3 §.

För diakoner i Svenska kyrkan stadgas i kyrkoordningens 32 kap. 9 §:
 ”Den som är eller har varit behörig att utöva uppdraget som diakon har tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon därvid har fått veta under enskild själavård. Tystnadsplikten hindrar dock inte att en sådan uppgift lämnas ut om

• personen ifråga medger att uppgiften lämnas ut,
• diakonen har ålagts att uttala sig under ed,
• det föreligger uppgifts- informations- eller anmälningsskyldighet enligt lag (se nedan), eller
• det föreligger anmälningsskyldighet enligt 54 kap. 13 a §.

Svenska Kyrkans Bestämmelser (= SvKB) 2002:9, 2003:9, 2011:4)

Kap 54 Undantag från offentlighet för handlingar mm

Anmälningsskyldighet 

13 a § Den som i kyrkans verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd är skyldig att genast anmäla detta till socialnämnden.

Anmälningsskyldigheten gäller inte i fråga om uppgifter som biskop eller präst har fått veta under bikt eller enskild själavård enligt 54 kap. 1 § första stycket (se nedan) (SvKB 2011:4)

Själavårdssekretess 

1 § Förbud gäller mot att röja sådana uppgifter som har anförtrotts en biskop eller präst under bikt eller enskild själavård.

Förbud gäller också mot att röja sådana uppgifter som har anförtrotts en diakon under enskild själavård. (SvKB 2004:9, SvKB 2011:4) 

Pastorer och diakoner i frikyrkorna har i samband med sin ordination/avskiljning ålagts tystnadsplikt av sitt samfund. I vissa sammanhang är det vanligt att tystnadslöftena förnyas vid installation i ny tjänst.

För flera av trossamfunden tydliggörs denna tystnadsplikt för pastorer och diakoner också genom skrivningar i respektive trossamfunds teologiska grunddokument.

Diakoner ger tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden

Formuleringen avser att göra en distinktion mellan pastors tystnadsplikt (särskild/absolut) som har täckning i det juridiska begreppet tystnadsrätt och diakoners tystnadsplikt (allmän) som motsvarar sekretesslagens bestämmelser om allmän tystnadsplikt inom t ex skola, socialtjänst, vård och omsorg.

Samtidigt föreligger anmälningsskyldighet för diakon om man får kännedom om vissa brott, t ex övergrepp mot barn. Regleras av 1 § 14 kap av Socialtjänstlagen (2001:453).

Den person som ger enskild själavård, själasörjaren, är oftast präst, diakon eller ordenssyster. Samtliga har tystnadsplikt.

En diakon eller en ordenssyster med tystnadsplikt kan dock av en domstol åläggas att föra vidare information.

En präst däremot har vid enskild själavård absolut tystnadsplikt. Den är rättsligt bindande och det innebär att prästen inte får föra vidare information till någon annan person eller till någon myndighet.
I synnerhet i försoningens sakrament – bikten – är detta också en förutsättning för att en person i ånger ska kunna bekänna sina synder för en präst och få förlåtelse.

De ortodoxa kyrkornas liv och verksamhet regleras av kyrkorätten, det vill säga kyrkliga kanoniska rättesnören, som framförallt tillkommit i samband med kyrkomöten, som samlat större delar av de ortodoxa kyrkor som står i gemenskap med varandra, i viktiga frågor som rör kyrkans tro, gudstjänst, lära och gemenskap. De flesta kyrkorna har en kyrkodomstol på stiftsnivå, och en högre kyrkodomstol på synodal nivå inom en autokefal kyrkogemenskap.

De ortodoxa systerkyrkorna har egna stadgar, som vilar på den ortodoxa kyrkotraditionen, inklusive den ortodoxa kyrkorätten. Vissa kyrkor har sammanfattat dokument, som skall vägleda deras samverkan och samexistensen med det omkringliggande samhället, såsom den Ryska ortodoxa kyrkan, som runt senaste millennieskiftet gav ut ett grundläggande socialt dokument, som berör kyrkans relation med sin omvärld och det samhälle hon verkar inom.

Vad beträffar prästerskapets förpliktelser i samband med bikt och själavård finns ingen särskild reglering, mer än en hävdvunnen praxis att det som sägs i en bikt under inga omständigheter får föras vidare. I den ed som en präst avlägger, först när han vigs till diakon och sedan även vid prästvigningen, omnämns inte tystnadsplikten och förhållningssättet till saker som röjs i samband med bikt och själavård. Det ses mer som en självklar del av prästens roll som biktfader och själasörjare.

En ortodox präst uppfyller kriterierna som gör att denne omfattas av den tystnadsrätt som regleras av Rättegångsbalken.